Naaman botas från spetälska

Naaman[a], den arameiske kungens högste befälhavare, hade stort anseende hos sin herre och var mycket aktad, eftersom Herren genom honom hade gett seger åt Aram. Han var en modig stridsman men spetälsk[b].

Arameerna hade varit ute på plundringståg och fört med sig en ung flicka som fånge från Israels land. Hon kom i tjänst hos Naamans hustru. Flickan sade till sin matmor: ”Tänk om min herre vore hos profeten i Samaria! Då skulle han befria honom från hans spetälska.” Då gick Naaman och berättade det för sin herre och sade: ”Så och så har flickan från Israels land sagt.” Kungen i Aram svarade: ”Res du dit, så ska jag skicka brev till Israels kung.”

Så for Naaman i väg och tog med sig tio talenter silver och 6 000 siklar guld[c] och dessutom tio högtidsdräkter. Han överlämnade brevet till Israels kung och där stod: ”Samtidigt med det här brevet har jag sänt min tjänare Naaman till dig, för att du ska befria honom från hans spetälska.” (A) När Israels kung[d] hade läst brevet, rev han sönder sina kläder[e] och sade: ”Är jag då Gud, så att jag kan döda och göra levande, eftersom han skickar mannen till mig för att jag ska befria honom från hans spetälska? Ni märker och ser hur han söker strid med mig.”

När gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han bud till kungen och lät säga: ”Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så ska han förstå att det finns en profet i Israel.” Så kom Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elishas hus[f]. 10 (B) Då sände Elisha ut ett bud till honom och lät säga: ”Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så ska ditt kött bli friskt igen och du bli ren.”

11 Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: ”Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren sin Guds namn och lyfta sin hand över stället och så ta bort spetälskan. 12 Är inte Damaskus floder Abana[g] och Parpar[h] bättre än Israels alla vatten? Kunde jag inte lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren?” Så vände han om och for sin väg i vrede.

13 Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” 14 (C) Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.

15 Därefter vände han tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe och gick in och kom fram till honom och sade: ”Nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel. Ta nu emot en gåva av din tjänare.” 16 Men han svarade: ”Så sant Herren lever, han som jag tjänar, jag vill inte ta emot något.” Fastän han bad honom om och om igen att ta emot, så ville han inte. 17 Då sade Naaman: ”Om du inte vill det, så låt din tjänare få så mycket jord[i] som ett par mulåsnor kan bära. För din tjänare vill inte offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar mer, utan bara åt Herren. 18 Men detta må Herren förlåta din tjänare: När min herre går in i Rimmons[j] tempel för att böja knä där och han då stöder sig vid min hand och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må då Herren förlåta din tjänare att jag böjer knä i Rimmons tempel.” 19 Elisha sade till honom: ”Gå i frid.”

Men när Naaman hade lämnat honom och hunnit ett stycke på väg, 20 tänkte Gehasi, gudsmannen Elishas tjänare: Se, min herre har släppt i väg denne Naaman från Aram utan att ta emot vad han hade med sig. Så sant Herren lever, jag ska springa efter honom och försöka få något av honom. 21 Och Gehasi gav sig i väg efter Naaman.

När Naaman såg någon komma springande efter sig, steg han genast ner från vagnen och gick emot honom och sade: ”Är allt bra?” 22 Han svarade: ”Ja, men min herre har sänt mig och låter säga: Just nu har två unga män, två profetlärjungar, kommit till mig från Efraims bergsbygd. Ge dem en talent[k] silver och två högtidsdräkter.” 23 Naaman svarade: ”Var snäll och ta två talenter!” Och han bad honom enträget och knöt in två talenter silver i två säckar och tog fram två högtidsdräkter och lämnade det åt två av sina tjänare, som bar alltsammans framför honom.

24 Men när Gehasi kom upp på höjden[l], tog han gåvorna ur deras hand och lade dem i förvar i huset. Sedan lät han männen gå sin väg. 25 Därefter gick han och trädde fram inför sin herre. Då frågade Elisha honom: ”Varifrån kommer du, Gehasi?” Han svarade: ”Din tjänare har inte varit någonstans.” 26 Då sade han till honom: ”Menar du att jag inte var med i min ande när en man vände om från sin vagn och mötte dig? Är det här en tid att skaffa sig silver och kläder, olivlundar, vingårdar, får och kor, tjänare och tjänarinnor? 27 (D) Naamans spetälska kommer att drabba dig och dina ättlingar för evigt.” Så gick Gehasi ut från honom, vit som snö av spetälska.

Elisha och den tappade yxan

Profetlärjungarna sade till Elisha: ”Rummet där vi sitter inför dig är för trångt för oss. Så låt oss gå till Jordan[m] och hämta varsin timmerstock därifrån, så kan vi där bygga oss ett annat hus där vi kan vara.” Han svarade: ”Gå ni.” Men en av dem sade: ”Jag ber dig: Kom med dina tjänare!” Han svarade: ”Ja, jag kommer med.” Så gick han med dem. Och när de kom till Jordan började de hugga ner träd.

Men medan en av dem höll på att fälla ett träd, föll yxjärnet[n] i vattnet. Då skrek han till och sade: ”O, min herre! Yxan var lånad.” Gudsmannen frågade: ”Var föll den i?” Han visade honom stället. Elisha högg då av ett stycke trä och kastade i det just där yxan fallit i vattnet och fick järnet att flyta upp. Sedan sade han: ”Ta nu upp det.” Då räckte mannen ut handen och tog det.

Kriget med arameerna

Arams kung låg i krig med Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: ”På den och den platsen ska jag slå läger”, sände gudsmannen bud till Israels kung och lät säga: ”Se till att du inte drar förbi den platsen, för arameerna ligger där.” 10 Då sände Israels kung folk till den plats som gudsmannen hade angett för honom och varnat honom för. Och han aktade sig noga där. Detta hände inte bara en eller två gånger.

11 Kungen av Aram blev mycket oroad över detta. Han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: ”Kan ni inte säga mig vem av de våra det är som håller med Israels kung?” 12 Då svarade en av hans tjänare: ”Så är det inte, min herre kung. Men Elisha, profeten i Israel, meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare.” 13 Han sade: ”Gå och se efter var han finns, så att jag kan skicka någon att gripa honom.” Man berättade då för honom att han var i Dotan[o]. 14 Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här. De kom på natten och omringade staden.

15 När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: ”O, min herre, vad ska vi ta oss till?” 16 (E) Han svarade: ”Var inte rädd! De som är med oss är fler än de som är med dem.” 17 (F) Och Elisha bad: ”Herre, öppna hans ögon så att han ser.” Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisha.

18 (G) När arameerna drog ner mot honom bad Elisha till Herren och sade: ”Slå detta folk med blindhet.” Och Herren slog dem med blindhet, så som Elisha hade bett. 19 Elisha sade då till dem: ”Det här är inte den rätta vägen eller den rätta staden. Följ mig, så ska jag föra er till den man som ni letar efter.” Och han förde dem till Samaria.

20 Men när de kom till Samaria, sade Elisha: ”Herre, öppna deras ögon så att de ser.” Då öppnade Herren deras ögon, och de såg att de var mitt i Samaria. 21 När Israels kung såg dem, sade han till Elisha: ”Ska jag hugga ner dem, min fader? Ska jag hugga ner dem?” 22 (H) Han svarade honom: ”Du ska inte hugga ner dem. Hugger du ner dem du har tillfångatagit med svärd och båge? Sätt fram mat och vatten åt dem, låt dem äta och dricka[p] och låt dem sedan gå tillbaka till sin herre igen.” 23 Då lät han laga till en stor måltid åt dem. Och när de hade ätit och druckit lät han dem gå, och de gick tillbaka till sin herre igen. Sedan kom det inte mer några arameiska strövskaror in i Israels land.

Samaria belägras

24 Därefter samlade Arams kung Ben-Hadad hela sin här och drog upp och belägrade Samaria. 25 Det blev svår svält i Samaria. De belägrade det ända tills ett åsnehuvud kostade åttio siklar silver[q] och en fjärdedels kab duvspillning fem siklar silver[r].

26 Och en gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom och sade: ”Min herre och kung, hjälp mig!” 27 Han svarade: ”Hjälper inte Herren dig, varifrån ska då jag få hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?” 28 (I) Och kungen frågade henne: ”Vad vill du?” Hon svarade: ”Kvinnan där sade till mig: Ta hit din son, så äter vi honom i dag och min son i morgon. 29 Så kokade vi min son och åt upp honom. Nästa dag sade jag till henne: Ta nu hit din son, så äter vi honom. Men då gömde hon sin son.” 30 (J) När kungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder där han gick på muren. Då såg folket att han hade säcktyg närmast kroppen. 31 (K) Och han sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om Elishas, Shafats sons, huvud får sitta kvar på honom i dag.”

32 (L) Elisha satt i sitt hus och de äldste satt hos honom. Kungen sände en man framför sig, men innan sändebudet hann fram sade Elisha till de äldste: ”Ser ni hur den mördarsonen skickar hit en man för att ta mitt huvud? Men se till att ni stänger dörren och spärrar vägen för honom med den när sändebudet kommer. Nu hör jag också ljudet av hans herres steg efter honom.” 33 (M) Medan han ännu talade med dem, kom sändebudet ner till honom och sade: ”Detta onda är från Herren. Varför skulle jag hoppas mer på Herren?”

Elisha svarade: ”Hör Herrens ord. Så säger Herren: I morgon vid den här tiden ska man i Samarias port få ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel[s].” Officeren som kungen stödde sig på svarade gudsmannen: ”Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle det kunna ske?” Elisha sade: ”Du ska få se det med egna ögon, men du själv ska inte få äta av det.”

De spetälska vid Samarias stadsport

(N) Utanför stadsporten uppehöll sig fyra spetälska män. De sade till varandra: ”Varför stanna här tills vi dör? Om vi bestämmer oss för att gå in i staden nu medan där är svält, så kommer vi att dö där. Och stannar vi här kommer vi också att dö. Så låt oss gå över till arameernas läger. Låter de oss leva så får vi leva, och dödar de oss så låt oss dö.” I skymningen steg de upp och gick in i arameernas läger.

Men när de kom till utkanten av lägret, då fanns inte en människa där. (O) Herren hade nämligen låtit det höras ett dån av vagnar och hästar, ett dån som av en stor här, och de hade sagt till varandra: ”Israels kung har säkert lejt hetiternas kungar[t] och egyptiernas kungar för att överfalla oss!” Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergett sina tält, sina hästar och åsnor. Och de hade övergett lägret sådant det stod och flytt för att rädda sina liv.

När de spetälska kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och åt och drack. Och de tog silver, guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka till ett annat tält och tog vad som fanns där och gick bort och gömde det. Men därefter sade de till varandra: ”Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och väntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom så går vi och berättar om det här i kungens hus.”

10 Så gick de bort och ropade till vakten vid stadsporten och berättade för dem: ”Vi kom till arameernas läger, men där fanns inte en människa, och det hördes inte ett ljud av någon människa. Där stod endast hästarna och åsnorna bundna och tälten stod som de brukade.” 11 De som höll vakt vid porten ropade ut det, och man berättade det också inne i kungens hus.

12 Kungen steg då upp mitt i natten och sade till sina tjänare: ”Jag ska tala om för er vad arameerna har gjort mot oss. De vet att vi är uthungrade. Därför har de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken och menar att de ska gripa oss levande när vi lämnar staden, och att de på så sätt ska komma in i staden.” 13 Men en av hans tjänare sade: ”Låt oss ta fem av de hästar som fortfarande finns kvar härinne och skicka i väg dem och se vad som händer. Annars går det med dem som med de israeliter som finns kvar här, eller som det har gått med hela hopen av israeliter som redan har dött.”

14 Man tog alltså två vagnar med förspända hästar, och kungen skickade i väg dem efter arameernas här och sade: ”Kör bort och se efter.” 15 De körde efter dem ända till Jordan. Då fick de se hela vägen full med kläder och andra saker som arameerna hade kastat ifrån sig när de flydde. De som skickats i väg kom tillbaka och meddelade kungen detta.

16 Då drog folket ut och plundrade arameernas läger. Och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel, så som Herren hade sagt. 17 Officeren som kungen brukade stödja sig på hade han satt att hålla ordning vid stadsporten. Men folket trampade ihjäl honom i porten och han dog. Det blev så enligt det ord som gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom. 18 För när gudsmannen sade till kungen: ”I morgon vid den här tiden ska man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och ett sea-mått fint mjöl för en sikel”, 19 då sade officeren till gudsmannen: ”Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle något sådant kunna ske?” Då sade han: ”Du ska få se det med egna ögon, men du själv ska inte få äta av det.” 20 Så hände honom också, för han dog när folket trampade ihjäl honom i porten.

Shunemitiskan och de sju svältåren

(P) Elisha sade till kvinnan vars son han hade uppväckt till livet: ”Res dig och dra bort med ditt husfolk och bo var du kan, för Herren har kallat på svält och den ska komma över landet i sju år.” Då bröt kvinnan upp och gjorde som gudsmannen sade. Hon drog bort med sitt husfolk och bodde i filisteernas land[u] i sju år.

Men när de sju åren hade gått, kom kvinnan tillbaka från filisteernas land. Hon gick för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Kungen höll just på att tala med Gehasi, gudsmannens tjänare, och sade: ”Berätta för mig om alla de storverk som Elisha har gjort.” Just som han höll på att berätta för kungen hur Elisha hade uppväckt en död, kom kvinnan vars son han uppväckt till livet för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Då sade Gehasi: ”Min herre kung! Här är kvinnan, och här är hennes son som Elisha uppväckte.” Då frågade kungen ut kvinnan, och hon berättade allt för honom. Sedan lät kungen en hovman gå med henne, och kungen sade: ”Skaffa tillbaka allt som tillhör henne, och dessutom all avkastning på marken, från den dag då hon lämnade landet ända till nu.”

Elisha och Arams kung Ben-Hadad

Elisha kom till Damaskus[v] medan den arameiske kungen Ben-Hadad låg sjuk. När man berättade för honom att gudsmannen hade kommit dit, (Q) sade kungen till Hasael: ”Ta med dig gåvor och gå och möt gudsmannen och fråga Herren genom honom, om jag kommer att bli frisk från den här sjukdomen.”

Hasael gick emot honom och tog med sig gåvor, allt det bästa som fanns i Damaskus, så mycket som fyrtio kameler kunde bära. Han kom och trädde fram inför honom och sade: ”Din son Ben-Hadad, kung av Aram, har skickat mig till dig och låter fråga: Kommer jag att bli frisk från denna sjukdom?” 10 Elisha svarade honom: ”Gå och säg till honom: Du ska bli frisk igen. Men Herren har uppenbarat för mig att han ändå ska dö.”

11 Gudsmannen stirrade framför sig och såg på honom tills han blev besvärad. Sedan började han gråta. 12 (R) Då sade Hasael: ”Varför gråter min herre?” Han svarade: ”Därför att jag vet hur mycket ont du kommer att göra Israels barn. Du kommer att sätta eld på deras befästa platser, döda deras unga män med svärd, krossa deras spädbarn och skära upp deras havande kvinnor.” 13 (S) Hasael sade: ”Vad är din tjänare, den hunden, att han skulle kunna göra så stora ting?” Elisha svarade: ”Herren har uppenbarat för mig att du ska bli kung över Aram.”

14 Han gick ifrån Elisha och kom till sin herre, som frågade honom: ”Vad sade Elisha till dig?” Han svarade: ”Han sade till mig att du ska bli frisk igen.” 15 Men dagen därpå tog han ett täcke och doppade det i vatten och bredde ut det över kungens ansikte. Det blev hans död. Och Hasael blev kung[w] efter honom.

Joram blir kung i Juda

16 (T) I Israels kung Jorams, Ahabs sons, femte regeringsår, medan Joshafat ännu var kung i Juda, blev Joram, Joshafats son, kung i Juda. 17 Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år[x] i Jerusalem. 18 Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 19 (U) Men Herren ville ändå inte förgöra Juda för sin tjänare Davids skull. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.

20 (V) I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen kung över sig. 21 Då drog Joram över till Sair[y] med alla sina vagnar. På natten gick han till anfall och slog edomiterna som omringat honom samt befälhavarna över deras vagnar, men folket flydde till sina tält.

22 (W) Så avföll Edom från Juda välde och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna. 23 Vad som mer finns att säga om Jorams gärningar och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 24 (X) Joram gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Ahasja blev kung efter honom.

Ahasja blir kung i Juda

25 (Y) I Jorams, Ahabs sons, Israels kungs, tolfte regeringsår blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda. 26 (Z) Ahasja var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade ett år[z] i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och hon var dotter till Omri, Israels kung. 27 Han vandrade på samma väg som Ahabs hus och gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort. Han var ju nära släkt med Ahabs hus.

28 Han drog ut tillsammans med Joram, Ahabs son[aa], och stred mot Arams kung Hasael vid Ramot i Gilead[ab]. Men Joram blev sårad av arameerna. 29 (AA) Då vände kung Joram tillbaka för att i Jisreel läka såren som arameerna hade gett honom vid Ramot i striden mot kung Hasael av Aram. Och Juda kung Ahasja, Jorams son, for ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom han låg sjuk.

Jehu blir smord till Israels kung

Profeten Elisha kallade till sig en av profetlärjungarna och sade till honom: ”Spänn bältet om livet och ta med dig den här oljeflaskan och gå till Ramot i Gilead. (AB) När du har kommit dit, sök då upp Jehu[ac], son till Joshafat, son till Nimshi. Gå in till honom och be honom resa sig upp, där han sitter bland sina bröder, och för in honom i den innersta kammaren. Ta oljeflaskan och häll olja på hans huvud och säg: Så säger Herren: Jag har smort dig till kung[ad] över Israel. Öppna sedan dörren och fly utan att dröja.”

Den unge mannen, profetens tjänare, gav sig i väg till Ramot i Gilead. När han kom dit fick han se härens befälhavare sitta där. Han sade till honom: ”Överste, jag har ett ärende till dig.” Jehu frågade: ”Till vem av oss alla här?” Han svarade: ”Till dig, överste.” (AC) Då reste han sig och gick in i huset. Profetlärjungen hällde olja på hans huvud och sade till honom: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har smort dig till kung över Herrens folk, över Israel. (AD) Du ska förgöra Ahabs, din herres, hus, för jag ska på Isebel hämnas mina tjänare profeternas blod, ja, alla Herrens tjänares blod. (AE) Hela Ahabs hus ska utrotas. Jag ska utrota alla av mankön i Ahabs hus, både små och stora i Israel. (AF) Jag ska göra med Ahabs hus, som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus. 10 Hundarna ska äta upp Isebel på Jisreels åkerfält, och ingen ska begrava henne.” Därefter öppnade han dörren och flydde.

11 (AG) När Jehu kom tillbaka ut till sin herres tjänare, frågade man honom: ”Är allt bra? Varför kom den där galningen till dig?” Han svarade dem: ”Ni känner ju den mannen och hur han pratar.” 12 Men de sade: ”Du försöker lura oss. Säg som det är.” Då sade han: ”Så och så sade han till mig: Så säger Herren: Jag har smort dig till kung över Israel.” 13 (AH) Då tog var och en av dem genast sin mantel och lade den under honom på trappan. De blåste i hornet och ropade: ”Jehu är kung!”

Kung Joram i Israel dödas

14 Jehu, son till Joshafat, son till Nimshi, anstiftade en sammansvärjning mot Joram. Joram hade legat med hela Israel vid Ramot i Gilead för att försvara det mot kung Hasael av Aram. 15 (AI) Men kung Joram hade vänt tillbaka till Jisreel för att läka såren som arameerna hade gett honom under hans strid mot kung Hasael av Aram. Och Jehu sade: ”Om ni vill det, så låt inte någon slippa ut ur staden som sedan kan gå och berätta det i Jisreel.” 16 Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel[ae], eftersom Joram låg sjuk där och Juda kung Ahasja hade rest dit för att besöka Joram.

17 När väktaren som stod på tornet i Jisreel fick se Jehu komma med sitt följe, sade han: ”Jag ser ett följe.” Då befallde Joram att man skulle sända en ryttare att möta dem och fråga: Är det fred? 18 Ryttaren red mot Jehu och sade: ”Kungen frågar: Är allt bra?” Då svarade Jehu: ”Vad har du med det att göra? Vänd om och följ efter mig.” Väktaren rapporterade: ”Den du skickade i väg har hunnit fram till dem, men han kommer inte tillbaka.”

19 Då sände han en annan ryttare. När han hade hunnit fram till dem sade han: ”Kungen frågar: Är allt bra?” Jehu svarade: ”Vad har du med det att göra? Vänd om och följ efter mig.” 20 Väktaren meddelade på nytt: ”Han har hunnit fram till dem, men han kommer inte tillbaka. De kör som Jehu, Nimshis son, för han kör som en galning.” 21 (AJ) Då sade Joram: ”Spänn för.” Och man spände för hans vagn. Joram, Israels kung, och Ahasja, Juda kung, for ut i var sin vagn. De for för att möta Jehu, och de mötte honom på jisreeliten Nabots åkermark.

22 (AK) När Joram fick se Jehu sade han: ”Är allt bra, Jehu?” Han svarade: ”Hur skulle det kunna vara det så länge som din mor Isebels avgudaväsen och hennes många trolldomskonster finns kvar?” 23 Då vände Joram vagnen och flydde, medan han ropade till Ahasja: ”Förräderi, Ahasja!” 24 Men Jehu hade tagit bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen så att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ner i sin vagn. 25 (AL) Sedan sade han till sin officer Bidkar: ”Ta honom och kasta ut honom på jisreeliten Nabots åker. Kom ihåg hur du och jag red bredvid varandra bakom hans far Ahab och hur Herren uttalade följande profetia om honom: 26 Sannerligen, i går såg jag Nabots och hans söners blod, säger Herren. Just på denna åker ska jag vedergälla dig, säger Herren. Så ta honom nu och kasta honom här på åkern enligt Herrens ord.”

Kung Ahasja i Juda dödas

27 (AM) När kung Ahasja av Juda såg detta, flydde[af] han mot Bet-Haggan. Men Jehu satte efter honom och ropade. ”Honom också! Döda honom i vagnen!” Så blev det också i Gurbacken vid Jibleam. Men han flydde till Megiddo och dog där. 28 Sedan förde hans tjänare honom i vagnen till Jerusalem. Man begravde honom i hans grav hos hans fäder i Davids stad.

29 (AN) Och Ahasja hade blivit kung över Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte regeringsår.

Isebel dödas

30 Så kom Jehu till Jisreel. När Isebel fick höra det, sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och såg ut genom fönstret. 31 (AO) När Jehu kom in genom porten ropade hon: ”Är allt bra, du Simri[ag] som mördat din herre?” 32 Han såg upp mot fönstret och sade: ”Vem står på min sida? Vem?” Då tittade två eller tre hovmän ner på honom. 33 Han sade: ”Kasta ner henne!” De kastade då ner henne, så att hennes blod stänkte på väggen och på hästarna. Och han körde över henne.

34 (AP) Därefter gick Jehu in och åt och drack. Sedan sade han: ”Ta rätt på henne, den förbannade, och begrav henne. Hon är ju en kungadotter.” 35 Men när de gick för att begrava henne, fann de ingenting annat än huvudskålen, fötterna och händerna kvar av henne. 36 (AQ) De vände tillbaka och berättade det för Jehu. Då sade han: ”Detta är vad Herren talade genom sin tjänare tishbiten Elia, när han sade: På Jisreels åkerfält ska hundarna äta upp Isebels kött. 37 Isebels döda kropp ska ligga som gödsel på marken på Jisreels åkerfält, så att ingen ska kunna säga: Detta är Isebel.”

Footnotes

  1. 5:1 Naaman   Betyder ”behaglig”. Jesus nämner honom som ett exempel på Guds omsorg om icke-judar (Luk 4:27).
  2. 5:1 spetälsk   Hebr. saráat används även om andra hudsjukdomar. Se 3 Mos 13-14.
  3. 5:5 tio talenter silver och 6 000 siklar guld   Ca 300 kg silver och 60 kg guld.
  4. 5:7 Israels kung   Troligen Joram (3:1f).
  5. 5:7 rev han sönder sina kläder   Uttryck för sorg och bestörtning (jfr 2:12, 6:30, 11:14).
  6. 5:9 Elishas hus   Kanske i Gilgal (3:38), bara några kilometer väster om floden Jordan.
  7. 5:12 Abana   Andra handskrifter: ”Amana”, floden i Damaskus som i dag kallas Barada.
  8. 5:12 Parpar   Okänd flod, troligen Awaj söder om Damaskus.
  9. 5:17 jord   Troligen för att bygga ett altare enligt Herrens bud (se 2 Mos 20:24).
  10. 5:18 Rimmon   Troligen Rammán, ”dundraren”, en titel för arameernas stormgud Hadad.
  11. 5:22 en talent   Ca 30 kg silver, långt mycket mer än en arbetare tjänar under en livstid.
  12. 5:24 höjden   Hebr. ófel, en höjd i en stad (jfr not till Ords 9:3), kanske i Betel eller Samaria.
  13. 6:2 Jordan   Under gammaltestamentlig tid var Jordandalen tätbevuxen (Jer 12:5).
  14. 6:5 yxjärnet   Under tidig järnålder (800-tal f Kr) var järnredskap fortfarande dyra och värdefulla.
  15. 6:13 Dotan   Stad ca 1,5 mil norr om Samaria med goda betesmarker (1 Mos 37:17).
  16. 6:22 äta och dricka   Förknippades med fredsfördrag (jfr 1 Mos 26:30, 31:46).
  17. 6:25 åttio siklar silver   Drygt 800 gram, flera årslöner.
  18. 6:25 en fjärdedels kab … fem siklar silver   En tredjedels liter kostade drygt 50 gram silver.
  19. 7:1 två sea-mått korn för en sikel   Ca 14 liter och drygt 10 gram silver, flerdubbelt det normala sädespriset men fortfarande överkomligt (jfr 6:25).
  20. 7:6 hetiternas kungar   Småriken i östra nuvarande Turkiet som ofta varit i krig med arameerna.
  21. 8:2 filisteernas land   Den välbevattnade Gazaremsan där även Abraham sökte mat (1 Mos 20, 26).
  22. 8:7 kom till Damaskus   Arameernas huvudstad, ca 20 mil nordost om Samaria. Året var 842 f Kr.
  23. 8:15 Hasael blev kung   Ca 842 f Kr. Hasael betyder ”Gud har sett”. Även den assyriske kungen Shalmaneser III anklagade på en kilskriftstavla Hasael för att ha mördat sin far Ben-Hadad. Själv skrev Hasael på Tel Dan-stelen att hans gud Hadad hade gjort honom till kung.
  24. 8:16f Joram … åtta år   Ca 848-841 f Kr, samregent med sin far Joshafat från 853 f Kr. Joram betyder ”Herren är upphöjd”. Se även 2 Krön 21.
  25. 8:21 Sair   Okänd stad. Möjligen variant av Seir (Edom, 2 Krön 20:10) eller gränsstaden Soar.
  26. 8:26 Ahasja … ett år   Ca 841 f Kr. Ahasja betyder ”Herren griper”. Se även 2 Krön 22.
  27. 8:28 Joram, Ahabs son   Kung i Israel ca 852-841 f Kr och kusin till sydrikets kung Ahasja.
  28. 8:28 Ramot i Gilead   Omstridd centralort nära östra gränsen mot arameerna (1 Kung 4:13, 22:3f).
  29. 9:2 Jehu   Betyder ”Det är Herren”. Han blev kung 841 f Kr. Senare samma år blev han tvungen att frambära tribut till Assyriens kung Shalmaneser III, enligt ”den svarta obelisken” som avbildar Jehu knäböjande framför kungen och räknar upp föremål av silver och guld som överlämnades.
  30. 9:3 smort dig till kung   Uttryck för invigning, beskydd och den helige Ande (jfr David i 1 Sam 16:13).
  31. 9:16 for till Jisreel   Staden med Isebels befästa vinterpalats, ca 7 mil väster om Ramot i Gilead.
  32. 9:27 flydde   Bet-Haggan är nutida Jenin. Jibleam låg 1,5 mil söder om Jisreel.
  33. 9:31 Simri   En kuppmakare som besegrats av Isebels svärfar 44 år tidigare (1 Kung 16:15f).