Sorgesång över Israels kungahus

19 Stäm upp en sorgesång över Israels furstar (A) och säg:

Vilken lejoninna var inte din mor!
    Hon låg bland lejon,[a]
        hon födde upp sina ungar
            bland unga lejon.
(B) En av sina ungar[b] födde hon upp
        till ett kraftigt lejon.
    Han lärde sig ta rov,
        han åt människor.
(C) Men hednafolken fick höra
        om honom.
    Han blev fångad i deras grop,
        och de förde honom
            med krok i nosen
    till Egyptens land.
(D) När lejoninnan såg
    att hon fick vänta förgäves,
        att hennes hopp blev om intet,
    tog hon en annan av sina ungar[c]
        och gjorde honom till
            ett kraftigt lejon.
Han gick omkring bland lejonen,
        ja, han blev ett kraftigt lejon.
    Han lärde sig ta rov
        och att äta människor.
Han kränkte deras änkor
        och ödelade deras städer.
    Landet och allt som fanns där
        greps av förfäran
            vid ljudet av hans rytande.

Då kom folken upp mot honom
        från länderna runt omkring.
    De bredde ut sitt nät över honom,
        och han blev fångad
            i deras grop.
(E) Sedan satte de honom i en bur,
        med krok i nosen[d],
    och förde honom till Babels kung
        och satte honom i säkert förvar,
    för att hans röst inte mer
        skulle höras bort till Israels berg.

10 (F) Din mor är som en vinstock
        i din vingård,[e]
    planterad vid vatten,
        fruktbar och rik på skott,
    för där fanns mycket vatten.
11 Den fick starka grenar,
        användbara till härskarspiror,
    och stammen växte hög,
        omgiven av lövverk,
    så att den syntes
        genom sin ståtliga växt
            och sin rikedom på rankor.
12 (G) Men den blev uppryckt i vrede
        och kastad till marken,
    östanvinden förtorkade
        dess frukt.
    De starka grenarna
        bröts av och vissnade,
            och elden förtärde dem.
13 Nu är den planterad i öknen,
    i ett torrt och törstande land.
14 (H) Eld har gått ut från
    en av de yppersta grenarna
        och har förtärt frukten.
    Ingen stark gren finns kvar,
        ingen härskarspira!

Detta är en sorgesång, och den ska användas som sorgesång.[f]

Footnotes

  1. 19:2 lejon   Vanliga i dåtidens Mellanöstern (Dom 14:5, 1 Sam 17:34) och därför en ofta använd bild för kungar (t ex Ords 30:30f, Nah 2:11 med not). Kungastammen Juda liknades vid ett lejon med ”härskarspira” (vers 14, 1 Mos 49:9-10).
  2. 19:3 En av sina ungar   Joahas (2 Kung 23:31f), bortförd efter tre månader som kung.
  3. 19:5 en annan av sina ungar   Jojakin (2 Kung 24:8f), också bortförd efter tre månader.
  4. 19:9 krok i nosen   Så ledde assyrierna sina fångar med våld (jfr Jes 37:29).
  5. 19:10 i din vingård   Andra handskrifter: ”i ditt blod”.
  6. 19:14 ska användas som sorgesång   Annan översättning: ”har blivit en sorgesång”.

Klagosång över Israels kungahus

19 Sjung en klagosång om Israels furstar: Säg:

’Vilken lejoninna var inte din mor
    bland lejonen!
Hon låg bland de unga lejonen
    och födde upp sina ungar.
En av hennes ungar som hon födde upp
    växte upp till ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
    och blev en människoätare.
Folken fick höra om honom,
    och han fångades i deras grop.
Med krokar förde de honom
    till Egyptens land.

När hon såg att hon väntade förgäves,
    att allt hopp var ute,
tog hon en annan av sina ungar,
    och uppfostrade honom till ett starkt lejon.
Han gick omkring bland lejonen
    och blev ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
    och blev en människoätare.
Han kände till deras fästningar[a]
    och lade deras städer i ruiner.
Landet och alla som fanns där blev förskräckta
    när hans rytande hördes.
Då kom folken mot honom
    från länderna runt omkring.
De bredde ut sitt nät för honom,
    och han fångades i deras grop.
Med krokar satte de honom i en bur
    och tog med honom till kungen i Babylon.
De spärrade in honom,
    så att hans rytande aldrig mer skulle höras på Israels berg.

10 Din mor var som en vinstock i vingården,
    planterad vid vatten,
och med många grenar och mycket frukt
    på grund av överflödet på vatten.
11 Den fick starka grenar,
    som kunde bli härskarspiror.
Den var hög,
    den höjde sig över lövverken
och syntes på långt håll
    för sin höjd och för sina täta rankor.
12 Men den rycktes upp i vrede
    och kastades på marken.
Dess frukt torkade ut i östanvinden.
    De starka grenarna bröts av, vissnade
och förtärdes av elden.
13     Nu är vinstocken planterad i öknen,
i torkans och törstens land.
14     Från en av dess främsta grenar
spred sig elden,
    och förtärde frukten.
Ingen stark gren finns kvar,
    ingen härskarspira.’

Denna sång är en klagosång, och en klagosång ska den vara.”

Footnotes

  1. 19:7 Egentligen kränkte (ordagrant kände) deras änkor. Änkor och fästningar/palats är mycket likartade ord i hebreiskan och kan lätt förväxlas. Här talar den poetiska parallellismen för fästningar.